Jasmines arbetsplatser i Ho Chi Minh

Är du nyfiken på Jasmines uppdrag under hennes vistelse som volontär i Vietnam? Vilken tur att du nu får möjligheten att veta lite mer kring detta! Jasmine har skickat en hälsning till oss, och som vanligt griper den tag i hjärteroten lite extra. 

16 juni.

Den här helgen har wifi varit helt nere i huset där jag bor. Jag har försökt följa erat engagemang via en kokhet telefon som gått på högvarv! Men jag tänker att en liten presentation av projekten jag kommer lägga min tid på här i Vietnam är på sin plats. 

Den lokala organisationen jag volontärar med heter Center for Sustainable Development Studies (CSDS) och är en samarbetspartner till Actionaid i Danmark som är de som hjälpt mig sätta ihop min resa. När jag åker till Västbanken för att jobba inom akutsjukvård om 5 veckor kommer jag volontära med en annan av Actionaids samarbetspartners; Red Crescent Society.

Här i Vietnam här jag fått mycket frihet för att spendera min tid efter min förmåga och intressen. Jag kommer vara på barnhem, tempel och försöka hjälpa till med engelskaundervisning när tid finns. Insamlingen som startade igår kommer dock oavkortat gå till barnen i templet "Chùa Ký Quang 2" vilket också är stället jag kommer spendera mest tid på. Med begränsade resurser måste jag prioritera och det är på templet behoven är absolut störst. 

Barnhemmet jag ändå kommer försöka spendera några förmiddagar i veckan på heter Tam Duc Shelter och ligger i centrala HCMC. Det lever för tillfället ca 60-70 barn där från spädbarn upp till ca sju år. De flesta lämnas där från födseln och har inte ens birth certificate. Barnen lever trångt och väldigt stimulifattigt. På bilden ser ni hur rummen de lever i ser ut. Barnen är uppdelade beroende på ålder och kön. De spenderar sin tid i rum likt detta med kaklat golv och i stort sett inga leksaker. Längst in i rummen finns ett mindre "kök" och en toa. De sover i rummet, äter i rummet och leker i det rummet. Vissa av barnen som är stora nog får gå i skolan men de mindre kommer aldrig ut om inte någon volontär försöker ordna det. Kontakten med omvärlden sker genom fönster som barnen hela tiden vill bli uppburna till för att kunna kika ut genom. Men barnen här är i alla fall fysiskt friska. Hade barnhemmet varit det enda jag sett hade jag tyckt det var katastrof men i jämförelse med situationen på templet tycker jag ändå det är skapligt. För nog finns det grader i helvetet. 

På templet överges barn i alla möjliga åldrar. Ofta är det munkarna eller säkerhetsvakterna som hittar barnen vid entrén. Ibland ringer sjukhusen och har övergivna barn de vill ha hjälp med och ibland hittas till och med bebisar på gator eller i soptunnor. Det finns såklart flera tempel där övergivna barn hamnar men det jag arbetar på är ett relativt stort sådant med ca 200 barn i för tillfället. Barnen är uppdelade efter ålder och om de är friska eller har någon nedsättning. Grovt räknat verkar det finns 2-3 personal per ca 20-30 barn. 

Framöver kommer jag berätta mycket mer om templet. Vissa saker är så jobbiga att se att jag inte ens vet hur jag ska närma mig dem. Jag ska framöver göra mitt bästa för att berätta om templets barn så rättvist och sanningsenligt som möjligt och hoppas ni vill läsa.

Vi fortsätter att följa Jasmines volontärresa i Vietnam och senare på Västbanken här på bloggen, men även på Facebook.