Senaste nytt från HCMC

När jag skriver det här är det lördag den 6 juli och jag har tämligen exakt två veckor kvar i Vietnam innan jag flyger vidare till Västbanken. Efter några dagars semester har jag igår och idag varit tillbaka på templet. När jag kom tillbaka såg jag att madrasserna som beställdes innan jag åkte var levererade och dessutom var fläktarna i full gång att sättas upp. På bilden ser ni de nya madrasserna under sängen som plockas fram till sovdags och två av de nya fläktarna. Flickan som heter Lala tyckte det var väldigt roande med männen som kom och borrade upp fläktarna. 

Celine som redan rest runt i norra Vietnam tidigare stannade i Ho Chi Minh, så jobbet har inte stått stilla. Hon har under tiden jag varit borta tagit reda på mer information kring vissa saker som jag behöver veta för att spendera resterande pengar som ni skänkt. Även om inget är hugget i sten än tänkte jag uppdatera er lite smått om hur jag tänker. Det är främst två saker som jag skulle vilja använda de cirka 20000 kronorna jag har kvar av era pengar. Dessa två saker är sjukförsäkringar och nya och bättre stolar.

Vissa barn har redan försäkring som tidigare volontärer köpt, men de är ett fåtal. Är man under 7 år behövs ingen försäkring men sedan blir det ekonomiskt svårare med sjukvård. Det är 28 av barnen som är över 7 år och som i dagsläget har minst en diagnos som kommer föranleda sjukvårdsbehov. Varje gång en volontär köper försäkring är den gällande ett år framåt. Med era pengar kan jag köpa nya försäkringar samt förlänga existerande försäkringar för samtliga av de 28 barnen. En försäkring kommer öka chanserna avsevärt för att personalen påkallar behovet av sjukvårdsbehov till de som bestämmer. Fantastiskt tycker jag, hoppas ni håller med! Sedan får vi bara hålla en tumme var att nya volontärer kommer i framtiden och förlänger försäkringarna…

Men pengarna tar inte slut där.

Stolarna som barnen med olika fysiska nedsättningar sitter i har jag berättat om i tidigare inlägg. De är som sagt i dåligt skick och hämmar barnen i den rörelseförmåga de har. Som jag också nämnt förut har det samtidigt som jag befunnit mig på templet funnits ett gäng fysioterapeuter och fysioterapeutstudenter från Australien där som försökt hjälpa just dessa barn. Så jag har därför låtit dem sköta den biten och fokuserat på annat. Med deras ekonomiska förutsättningar har de köpt 2 nya stolar samt andra rörelsehjälpmedel. Då jag anser att stolarna verkligen är prioriterade att ta tag i så har jag förklarat att jag gärna hjälper till och köper fler då det behövs fler. Så utefter deras bedömning av typer och storlekar ska jag nästa vecka kolla över hur mycket jag kan bistå med!

Det är verkligen lärorikt att hands on jobba med välgörenhet. Jag ser dock svårigheterna med bistånd och gåvor. Det vi tror att barnen behöver stämmer inte alltid. Jag pratade med en av the nannies för ett tag sedan som exempelvis förklarade att de får massvis av kläder från människor som skänker bort det deras egna barn växt ur. Samtidigt sa hon att problemet inte är att hon inte har kläder till barnen, problemet är att hon inte kan tvätta dessa kläder. Till och med tvättmedel är en bristvara. Så, jag knatade iväg till en av de små butikerna i gränderna nära templet och köpte upp, till butikspersonalens förvåning och lycka, hela deras lager av tvättmedel. Butikspersonalen ropade dit en kompis med moppe som hjälpte mig köra iväg lådorna till templet. Nu har de säkert en årsförbrukning av tvättmedel! Och med de två varmvattenberedarna ni redan köpt så har personalen mycket bättre förutsättningar att hålla rent.

Fortsättning följer, trevlig helg!