Framgångar och motgångar

20 juni.

Det här kommer bli ett långt inlägg. Så sätt er bekvämt och gör er redo för en del underbara nyheter men också en inblick i svårigheterna med volontärarbete. 

Idag avslutade jag insamlingen när den var uppe i hela 35390 kronor! Långt över vad jag trodde jag skulle få ihop den här resan! Jag vill inte ha en krona mer än vad jag tror jag kan förvalta vettigt så därför sätter jag stopp här.

Vi börjar med de goda nyheterna, va? 

Den erfarna och ödmjuka pediatrikern dr. Vein från det franska sjukhuset gav sex timmar av sin tid idag till templets barn utan att vilja ha ersättning. Han undersökte de barn vi ville att han skulle undersöka; småbarnen med luftvägsinfektioner och andningssvårigheter, barnen med hudbesvär och barnen med epilepsi.

Jag och Celine är såklart inte de enda som kämpar för de sjuka barnen på templet. Exempelvis finns just nu en grupp fysioterapeuter från Australien där som återkommer årligen och jobbar med barnens mobilitetsproblem på lång sikt. De kan såklart inte hjälpa alla men de gör, precis som vi, så gott de kan. Dessutom har templet en egen läkare, som är där… ibland. 

Kompetensnivån på läkare i det här landet är otroligt varierande och det är tydligt att templets utmaningar är för stora för henne. Men, en viktig beståndsdel i lyckat volontärarbete är förtroende- och relationsbyggande. För en sådan som mig, som helst har allt klart igår, är det en nyttig (och frustrerande) utmaning. Jag gjorde mitt yttersta för att alla skulle samlas imorse när dr. Vein väl undersökte barnen, som en slags multidisciplinär rond. Dels för att det är de bästa för barnen; vi får en samlad bild av deras behov. Men också för att ingen ska känna sig trampad på tårna. 

Det hela gick bättre än väntat. Templets läkare erkände till och med hennes svårigheter för dr. Vein vilket är ett otroligt stort steg i den starka hierarkin och stolthetskulturen som råder. Läkarna bytte kontaktuppgifter och dr. Vein är villig att finnas som rådgivande läkare i framtiden för templet vid kommande behandlingsfunderingar. Det är jag otroligt glad för och det kommer definitivt gynna barnen.

Slutligen följde dr. Vein med till ett apotek där vi inhandlade läkemedel och sjukvårdsutrustning. Dels inhandlades det som behövs akut just nu för att behandla hudbesvären och luftvägsinfektionerna men också sådant som för framtiden behövde fyllas på i templets läkemedelsförråd. Vi kommer säkert komma på mycket mer att inhandla, men svenska kronan är stark i det här landet och efter shoppingturen har vi mycket pengar kvar! 

På filmen ser ni hur det ser ut i rummet där de sjuka småbarnen med lunginflammation lever. Läkemedel är blandat med mat och smutsiga handdukar och tvätt och gud vet vad. Så, jag har skrubbat, möblerat om, städat och sorterat till förbannelse och ska fortsätta imorgon. Ny förvaring ska inhandlas och min pedagogiska förmåga ska få sättas på prov. När jag lämnar Vietnam ska det finnas tydliga lådor för att behandla exempelvis ”feber”. De sjukaste småbarnen med lunginflammation är just nu fem stycken, alla under fyra år gamla. Innan jag kom hit dog två stycken i samma ålder av liknande besvär. Det är sådant barnen dör av här; luftvägsinfektioner, diarréer och sådant vi behandlar enkelt hemma. Så tro mig när jag säger att jag kommer ge personalen bättre förutsättningar att hjälpa barnen nu, tack vare er!

Här följer en lista på vad vi inhandlade för era gåvor (kan ha glömt något!)

- Antibiotika av flera sorter. Både per oral behandling men även för intramuskulär behandling som jag kommer starta imorgon för de sjukaste småbarnen.
- Inhalationer.
- Två nya inhalationsmaskiner.
- Ett tiotal näs-fridor.
- Vätskeersättning.
- Tablettdelare.
- Desinfektion.
- Allergimedicin.
- Hudsalvor.
- Plåster.
- Tempar (de hade en fungerande på hela templet…)
- Omeprazol och annan magskyddande medicin.

Okej. Nu till det här med svårigheterna. Templet finansieras av gåvor från privatpersoner och välgörenhetsorganisationer. Som överallt i världen finns ett ekonomiskt intresse inblandat. Ekonomiska intressen har en tendens att trumfa det välgörande intresset, vilket gör det svårare för mig att göra mitt jobb på det viset jag önskar. Men även om vissa saker jag vill göra eventuellt motarbetas kommer jag försöka göra mitt bästa men med en vetskap om att jag är i ett främmande land där saker inte funkar som jag är van. 

När jag kommit hem och fått distans till detta kommer jag kunna berätta mer.

Som jag sagt tidigare, fortsättning följer… Lång dag väntar imorgon också. Godnatt!